Det är något visst med gamla byggnader och ställen där människor verkat och funnits under årtionden och århundraden - eller hur?
Här knarrar det i de flesta golv, dörrar gnisslar lite sådär småvänligt och vi får lyfta på fötterna över trösklarna..Köket är litet och begränsat - men så charmigt. Jag har visst en tendens att dra mig till gamla, lite omoderna kök där det ryms märkliga skåp, gamla ugnar, små trevliga skafferier man kliver in i och märkbara nivåskillnader mellan rummen. För några år sedan arbetade jag i ett annat gammal kök med små nötta mjöl- & sockerlådor, mitt i fanns en mastodontspis som varken var praktisk eller smidig, renseriet var på utsidan och strömmen gick av och till. Jag stortrivdes. I den gamla källartrappan hade många vilat benen för en pratstund, lite dopp och kaffe. I ugnen hade otaliga flitiga händer skyfflat in kakor, bröd och gratänger och de gamla virkade grytlapparna trivdes oppepå. Jag fick ta del av många äldre människors goda recept och knep, massor av goa berättelser och skratt över lustiga situationer - som ju alltid uppstår i ett kök. Kanske är det därför man kallar köket för husets hjärta - där pulsen, värmen och aktiviteten sker.. När det gamla köket renoverades och ugnar och spisar slängdes ut - då blev det aldrig samma känsla igen - lite utav husets själ gick förlorad. Jag slutade en kort tid efter det.
Nu befinner jag mig i ett annat hus med gamla vrår, det kräver en del att planera både plats och förberedande arbete, utrymme att förvara och nej - städvänligt är det då rakt inte. Ändå kommer jag på att det är just så här jag trivs bäst. När man får trixa lite och uppfinna små lösningar så vi ändå behåller känslan och berättelserna bakåt med oss. Källartrappan från köket här på Sundsby leder rakt ned till Margaretas golv. Där har hennes kokerskor stått och vevat i grytorna, burit in vatten, hängt tvätt, gräddat bröd, skrattat, gråtit och jämrat sig. Jag kommer ofta på mej själv att fundera ur det historiska perspektivet, reflektera över hur det kunde känts förr, föreställa mig skratten, sångerna, maträtterna och dryckerna som växtre fram bland människorna här då...
Så ja, jag känner mig priviligerad att stå här i det lilla ofantligt opraktiska köket och trolla fram rätter & fika åt alla ni som kommer och fikar. Igår var det trehundrasjuttio stycken. Tack för ert besök allihop! Jag önskar er en toppensommar. /Christine