Grrrrromorron,
Eftersom vi har gått ut med att detta är en gladblogg befriad från sura miner vet jag inte hur jag ska blogga denna arla morgon.
Jag gör ett försök & bjuder i och med det på ett ljuvligt recept, nämligen; Kransekaka.
Kransekaka är fantastiskt jäätteroligt att baka.
4 äggvitor lätt vispade
500 gr mald mandel
3 msk mjöl
500 gr florsocker
Blanda samman till seg deg som du vackert rullar in i folie och lägger in i 70 grader ugn ca 30 minuter. Lägg sedan kallt minst ett dygn.
Till kranskekakorna behöver du 24 små smala formar som du behändigt smörjer in med olja, pudrar med mjöl och bereder den mycket smidiga degen till rullar och formar enkelt till ringar i dessa formar. När detta är gjort gräddar du kransekagerna i exakt tio minuter, 200 grader, och tar sedan med stor lätthet ut ringarna utan att bränna dig eller tappa de smala ringarna så att några går sönder. Därefter får du vänta 4,7 minuter före du hur enkelt som helst tippar ur dessa ringar ur sina formar. Väntar du 4,6 minuter är de för varma väntar du 4,8 min är det för svala. Hur du än gör kommer de att gå sönder så fortsätt med den trevliga bakstunden utan att låta dig beröras. Sätt gärna på lite harmonisk bakgrundsmusik och se detta moment som terapi/lektion i självkännedom. Marilyn Mansons vackra melodier funkar nog fint till. När du nu har de 529 delarna framför dig på bakbordet istället för 24 st som står i receptet är det lätt att skänka en tanke till den som skrev originalreceptet. Man skulle gärna vilja haft en stunds samtal och konsultation. Men den personen har för hundratals år sedan vikit hädan och plötsligt känner du dig på något sätt lite tacksam ändå. Du fortsätter det trevliga pusslet med att passa ihop varje ringdel där den ursprungligen satt från början och tänker att "åh, vad fint det blir sedan med lite chokladglasyr på". Lite som att juldekorera skogen efter stormen Gudrun. Det piffar upp lite i alla fall.
Det är också nu jag kommer att tänka på att min kollega och tillika bagarsyster valt att ta semester just denna vecka och plötsligt sätter jag även detta i sitt sammanhang. Nu när den jä...jättefina kransekakan äntligen är färdig och står där och lutar känner jag att jag ser fram emot morgondagen då vi firar norskt och hissar flaggan och äter upp eländet...jag menar konstverket.
Varmt välkomna då...