Här i bageriet pågår den – fars dag – fastän några pappor syns här inte till än. Det finns ”mamma” och ”chef” i kylen (i form av levain-degar) men som sagt ingen Far. Det bakas dock för alla som vill fira sina pappor här idag. Luncher, tårta och äggost…välj och vraka.

Känns tomt på insidan idag efter ett besked att någon lämnade oss igår natt. Ett liv gav upp efter en lång tid av sjukdom och denna någon lämnar ett tomrum av saknad för familj och anhöriga. Denna någon korsade min väg för många år sedan och så åter igen för några månader sedan. Hon hade de ljusaste blå ögon jag nånsin sett. Denna någon fortsätter finnas i tankar, i sina näras hjärtan, i saknadens tårar men även skratt från deras härliga minnen ihop.

Vi behöver bekräfta varandra medan vi lever – i nuet – det är egentligen det enda vi vet att vi har: just NU.  Jag vill bli bättre på att komma ihåg det… Fira era pappor varmt idag, ni som har dem kvar. Ni som minns de pappor som inte längre finns här – fira minnena i era hjärtan.  ♥

Jag skrev en dikt till min pappa för några år sedan, när han fyllde sjuttifem. Jag bjuder på den här… /Christine

När man växer upp och håller pappas hand i sin

Tar man liksom givet alla pappor är som min

Nu när åren gått och barndoms blåögdhet försvunnit

Förstår jag att jag måste högsta vinsten vunnit

Grattis på Fars dag – vad åren rusar fort

Jag vill tacka varmt för allting som Du gjort

För mamma,  syskon, för barnen och för mej

Med hjärtat fyllt av kärlek – ja,  så tänker jag på dej.

Från din dotter